VÅRT SVAR ÄR NEJ
Ett öppet brev som svar på talet om tillståndet i unionen 2026
Fru ordförande,
I ert tal om tillståndet i unionen frågade ni oss om vi vill ha ett starkare, mer självständigt Europa med större handlingskraft. Ni sade att ”bara Europa kan ge européerna verklig suveränitet”. Ni efterlyste nya europeiska säkerhetsstrukturer och större ekonomisk integration.
Ni bad européerna om ett svar.
Vårt svar är NEJ.
Inte för att vi förkastar Europa. Europa är vårt hem.
Men vi avvisar ert påstående att bara Europa kan ge européerna verklig suveränitet. Suveränitet är inte något som Europeiska unionen kan ge oss.
All politisk makt utgår från folket. Dess källa är inte staten, regeringen eller Europeiska unionen.
Eftersom folket är suveränt finns staten till för att tjäna det och genomföra dess vilja. Statens makt kommer från folket, inte tvärtom.
Europeiska unionen befinner sig ytterligare ett steg bort från denna maktkälla. Den finns till för att tjäna sina medlemsstater och genomföra deras vilja och utövar endast de befogenheter som de har valt att anförtro den.
Europeiska unionen är inte en suverän stat och kan inte ge européerna suveränitet.
VI GAV ER INTE DETTA MANDAT
De länder som anslöt sig till EU 2004 — många av dem nyligen befriade från totalitärt styre — anslöt sig till en union som byggde på de fördrag som då gällde.
Kort därefter kom förslaget till en europeisk konstitution.
När människor faktiskt fick frågan sade Frankrike NEJ. Nederländerna sade NEJ.
En stor del av detta projekt återkom därefter genom Lissabonfördraget. Det utvidgade majoritetsbeslut och befogenheter på europeisk nivå, men nästan ingen europeisk befolkning fick möjlighet att rösta direkt om det. Irland var undantaget: irländarna avvisade först Lissabonfördraget och ombads därefter att rösta igen efter att garantier hade förhandlats fram.
Den Europeiska union som finns i dag har därför utvecklats långt bortom det som miljontals människor i Central- och Östeuropa ursprungligen röstade för att ansluta sig till. Det är ett viktigt faktum när ni nu talar om europeisk suveränitet.
EUROPAS HISTORIA ÄR BLODIG
Efter att det romerska styret i Västeuropa splittrats förenade Karl den store stora delar av kontinenten under en kejsarkrona. Den europeiska integrationsrörelsen åberopar fortfarande hans arv.
Men de århundraden som följde präglades av återkommande strider om herraväldet över kontinenten mellan härskare och dynastier med maktcentra i de områden som senare blev Frankrike, de tyska kungadömena och de brittiska öarna.
Andra århundraden. Andra härskare. Andra orsaker.
Men ett mönster återkom gång på gång. Härskare sökte allt större territorier, fler resurser och fler människor över vilka de kunde utöva makt och från vilka de kunde ta ut inkomster. Deras ambitioner växte; vanliga européer betalade priset.
De betalade skatterna. De stod för arbetet. De stod för soldaterna. De begravde sina barn.
Kungadömen, imperier och regeringar steg och föll. Gränser flyttades. Flaggor byttes. Men generation efter generation tvingades vanliga människor finansiera ambitioner som inte var deras egna och dö i krig om vem som skulle bestämma Europas politiska ordning.
Åttioett år efter Europas senaste katastrofala krig ser vi allt fler tecken på att Europeiska unionen förbereder Europa för ännu en stor konfrontation med Ryssland, som i århundraden har betraktat sig som arvtagare till det Östromerska riket.
Den uråldriga uppdelningen mellan Västrom och Östrom må ha försvunnit ur vårt nutida politiska språk, men dess arv är fortfarande mycket levande. För några år sedan förbjöd Ukraina den Rysk-ortodoxa kyrkan och håller på att bryta århundraden gamla religiösa band till Moskva.
Två gånger på drygt två århundraden vände sig en kontinentaleuropeisk makt som hade lagt stora delar av Europa under sin kontroll österut mot Ryssland — Napoleon 1812 och Hitler 1941. Båda fälttågen slutade i katastrofer av ofattbar omfattning.
Vi kommer inte att tillåta att Europa organiseras för samma syfte en tredje gång. Vi tänker inte längre spela nyttiga idioter i krig som andra har tänkt ut, som finansieras med våra pengar och utkämpas med våra barn.
Europa får aldrig mer förenas i syfte att föra krig.
Europas blodiga historia ger ingen europeisk institution ett moraliskt mandat att förvandla Europas nationer till en enda kontinental makt.
I århundraden har försök att koncentrera makten över denna kontinent gång på gång slutat i rivalitet, dominans och krig. Därför avvisar vi tanken att Europas enande skulle sluta i ännu ett krig med Ryssland eller någon annan stormakt.
Vi vill inte ha ännu ett europeiskt imperium.
Vi vill ha suveräna europeiska nationer: fredliga, välmående och fria att samarbeta med varandra och med resten av världen.
Ingen huvudstad har rätt att styra Europa. Inte Paris. Inte Berlin. Inte London. Inte Moskva. Inte Bryssel.
OCH VI AVVISAR RESULTATET AV ERT LEDARSKAP
NI HAR INTE UPPRÄTTHÅLLIT DE RÄTTIGHETER OCH DET ANSVAR SOM NI PREDIKAR.
EU har fortfarande inte anslutit sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna trots sin fördragsenliga skyldighet att göra det, medan er egen kommission har kritiserats för hur den hanterade begäranden om tillgång till er kommunikation med Pfizer.
NI HAR UNDERMINERAT EUROPEISKA UNIONENS EKONOMI.
Europeiska företag möter energipriser långt över deras främsta konkurrenters, och av världens femtio största teknikföretag är bara fyra europeiska — samtidigt som Bryssel i allt högre grad reglerar även de minsta detaljerna i det ekonomiska livet.
NI HAR INTE SKYDDAT EUROPAS GRÄNSER.
Årtionden av okontrollerad migration och bristande efterlevnad har ökat pressen på bostäder, skolor, offentliga tjänster och nationella budgetar, samtidigt som allmänhetens förtroende för regeringarnas förmåga att kontrollera vilka som reser in i och stannar i deras länder har undergrävts.
Och era prioriteringar syns i er egen budget: Europeiska unionen anslog 2026 mer än 13 miljarder euro till sin egen administration, men bara omkring 5 miljarder euro till migration och gränsförvaltning.
Vi avvisar också den politiska idén att massinvandring kan användas för att försvaga nationell identitet. Människor som kommer från länder utanför Europa delar naturligtvis inte samma nedärvda anknytning till våra nationella historier, institutioner och stater. En befolkning med svagare gemensamma historiska band kan vara lättare att övertyga om att dessa nationer är föråldrade och bör ge vika för en enda överstatlig europeisk stat.
NI HAR ERSATT PRAGMATISM MED IDEOLOGI.
Genom den gröna given, koldioxidprissättning och bindande europeiska regler tvingas medlemsstaterna lägga kostnader på sina egna medborgare för att uppfylla prioriteringar som har beslutats på europeisk nivå. Allt mer av det européerna tjänar styrs om till politiska mål som de aldrig har valt genom en direkt omröstning.
NI HAR ERSATT DIPLOMATI MED KONFRONTATION.
Relationerna med Ryssland är i stort sett frusna, samtidigt som relationerna med Kina och till och med USA har blivit allt mer konfrontativa. Europa måste kunna upprätthålla fungerande relationer med stormakter även när vi inte håller med dem.
NI HAR INTE RESPEKTERAT ERA EGNA PRINCIPER.
EU lovar subsidiaritet — beslut ska fattas så nära människorna som möjligt — samtidigt som makt, reglering och administration fortsätter att koncentreras på europeisk nivå.
NI HAR INTE FÖRSVARAT YTTRANDEFRIHETEN, PRIVATLIVET OCH RÄTTEN TILL POLITISK OENIGHET.
Privat kommunikation utsätts för allt mer omfattande regulatorisk övervakning, EU-institutionerna ingriper allt djupare i det politiska informationsutrymmet på nätet, och det har till och med uppstått oro för att människor förlorar banktjänster på grund av sina politiska eller filosofiska övertygelser.
Och ert svar på alla dessa misslyckanden är mer makt åt Bryssel?!
Vårt svar är NEJ.
EUROPA ÄR INTE EUROPEISKA UNIONEN
Genom hela ert tal talade ni upprepade gånger som om Europa och Europeiska unionen vore samma sak.
Det är de inte.
Europa är äldre än EU och oändligt mycket större än dess institutioner.
En tjeck som kräver tjeckisk suveränitet är europé. En fransman som kräver fransk suveränitet är europé. En nederländsk väljare som säger NEJ till ytterligare integration är europé.
Motstånd mot ert politiska projekt är inte motstånd mot Europa.
Efter nästan sju år under ert ordförandeskap beskrev ni Europeiska unionens kriser, splittringar, ekonomiska svårigheter, säkerhetshot och förtroendeförlust — men ingenstans frågade ni på allvar vilket ansvar er egen kommission bär för tillståndet i den union ni leder.
Ledarskap kräver ansvar.
Ni ber oss om ännu fler befogenheter och makt att fatta beslut.
Vårt svar är inte bara att vi inte kommer att ge er fler.
Vi tar tillbaka de befogenheter som tidigare överfördes från oss och våra stater till Europeiska unionen.
Suveräniteten tillhör folket. Makten utgår från dem — inte från Bryssel. Det som folket har anförtrott kan folket också ta tillbaka.
Därför avvisar vi varje ytterligare överföring av politisk makt från Europas nationer till Europeiska unionen, och vi återtar redan överförda befogenheter till den nivå där suveräniteten hör hemma: hos folket och deras stater.
Ni bad européerna om ett svar.
Vårt svar är NEJ.
Ni ville veta om ni fortfarande har våra hjärtan.
Det har ni inte.
Ni ber om mer makt.
Vi vägrar.
Och vi tar tillbaka vår egen.
Efter nästan sju år som ordförande för Europeiska kommissionen är unionens tillstånd också ett resultat av ert ledarskap.
Enligt Europeiska unionens fördrag har Europaparlamentet befogenhet att avsätta Europeiska kommissionen.
Det har misslyckats med att ta det ansvaret.
Den politiska makten tillhör ytterst folket. När deras företrädare inte håller makthavarna ansvariga måste folket tala för sig själva.
Så det gör vi.
Ni har förlorat vårt förtroende.
Ni har förlorat vår respekt.
Och i ögonen på de människor vars arbete och skatter upprätthåller de institutioner ni leder har ni förlorat all den politiska auktoritet ni någonsin haft.
Vi har hört er bedömning.
Vi har sett ert resultat.
Vår slutsats är: